Bilar och båtar som hobby
Bilhobby
När Henry Ford introducerade den löpande band-tillverkade T-forden sa han att den gick att få i ”vilken färg som helst, så länge det är svart”. Det var kanske där och då som traditionen att på olika sätt ”pimpa” sin bil tog sin början. 1927, när produktionen av T-forden avslutades, hade över 15 miljoner bilar av denna modell sålts. Det är nog ingen tillfällighet att hot rod-kulturen uppstod under följande decennium; när så många likadana bilar sålts blev det genast viktigt att uttrycka sin individualitet genom att på olika sätt modifiera dess utseende och köregenskaper. Under senare år har bilentusiaster velat gå ett steg längre och även bygga sina bilar själva, på internet finns beskrivningar av ”open source”-bilar, inspirerade av boken Build Your Own Sportscar for as Little as £250 från 1996.
Båthobby
Sverige är idag det båttätaste landet i världen. Våra båtar härstammar från vikingarnas drakskepp och kustbefolkningens bruksbåtar för transport och fiske. För den historiskt intresserade går det därför att hitta samband mellan tidigare generationers båtar och de moderna träbåtarna. All kunskap om båtar – och om fartyg – har ursprungligen inhämtats genom användandet av trä som konstruktionsmaterial. I Sverige är kunskapen om träbåtar fortfarande stor, vilket har att göra med dels att de är ovanligt många i vårt land, dels att svenskar tar upp sina båtar på vintern och underhåller dem själva, istället för att lämna dem till ett varv.
Det är dock inte de från drakskeppen stammande träbåtarna som gjort att svenskarna fortfarande ligger så bra till i båtstatistiken, det är istället glasfiberarmerad plast som gjort entré som det dominerande materialet. Plast ansågs vara starkt, underhållsfritt och tätt, och kunde formas precis så som konstruktören önskade. Detta är förvisso inte helt sant, en plastbåt kräver underhåll, men med rätt underhåll håller den länge och kan bjuda ägaren många njutningsfulla turer.